BokRobot läsutgåva
Böcker
GratisLång
Long, Broad, and Quickeye
Andrew Lang
Svenska
Nederländska (Belgien)Det var en gång en kung som hade en enda son, och han älskade honom högt. En dag sände kungen bud efter sin son och sa till honom:
«Käre barn, mitt hår är grått och jag är gammal, och snart kommer jag inte längre att känna solens värme eller se på träden och blommorna. Men innan jag dör skulle jag gärna se dig med en god hustru. Därför, gift dig, min son, så snart som möjligt.»
«Min far», svarade prinsen, «nu och alltid ber jag inte om något annat än att göra din vilja, men jag känner ingen svärdotter som jag kan ge dig.»
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 1-lang-side-1
# chapter_title: Side 1
# book_page: 1 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Det var en gång en kung som hade en enda son, och han älskade honom högt. En dag sände kungen bud efter sin son och sa till honom:
«Käre barn, mitt hår är grått och jag är gammal, och snart kommer jag inte längre att känna solens värme eller se på träden och blommorna. Men innan jag dör skulle jag gärna se dig med en god hustru. Därför, gift dig, min son, så snart som möjligt.»
«Min far», svarade prinsen, «nu och alltid ber jag inte om något annat än att göra din vilja, men jag känner ingen svärdotter som jag kan ge dig.»När kungen hörde dessa ord tog han fram en guldnypel från sin ficka och gav den till sin son och sa:
«Gå uppför trappan, ända till toppen av tornet. Se dig noga omkring, och kom sedan och berätta för mig vilken du gillar bäst av allt du ser.»
Så gick den unge mannen upp. Han hade aldrig tidigare varit i tornet och anade inte vad det kunde innehålla.
Trappan slingrade sig runt och runt, ända tills prinsen nästan blev yr, och då och då fick han syn på ett stort rum som öppnade sig åt sidan. Men han hade fått order att gå till toppen, och till toppen gick han.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 2-lang-side-2
# chapter_title: Side 2
# book_page: 2 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
När kungen hörde dessa ord tog han fram en guldnypel från sin ficka och gav den till sin son och sa:
«Gå uppför trappan, ända till toppen av tornet. Se dig noga omkring, och kom sedan och berätta för mig vilken du gillar bäst av allt du ser.»
Så gick den unge mannen upp. Han hade aldrig tidigare varit i tornet och anade inte vad det kunde innehålla.
Trappan slingrade sig runt och runt, ända tills prinsen nästan blev yr, och då och då fick han syn på ett stort rum som öppnade sig åt sidan. Men han hade fått order att gå till toppen, och till toppen gick han.Där befann han sig i en sal med en järndörr i ena änden. Denna dörr låste han upp med guldnypeln, och han gick in i ett enormt rum som hade ett tak av blått tyg bestrött med gyllene stjärnor och en matta av grön silke, mjuk som torv.
Tolv fönster, inramade i guld, släppte in solljuset, och på varje fönster var det målat en bild av en ung flicka, alla vackrare än den förra. Medan prinsen stirrade förbluffat, utan att veta vilken han gillade bäst, började flickorna att lyfta sina ögon och le mot honom.
Han väntade, i hopp om att de skulle tala, men inget ljud hördes.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 3-lang-side-3
# chapter_title: Side 3
# book_page: 3 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Där befann han sig i en sal med en järndörr i ena änden. Denna dörr låste han upp med guldnypeln, och han gick in i ett enormt rum som hade ett tak av blått tyg bestrött med gyllene stjärnor och en matta av grön silke, mjuk som torv.
Tolv fönster, inramade i guld, släppte in solljuset, och på varje fönster var det målat en bild av en ung flicka, alla vackrare än den förra. Medan prinsen stirrade förbluffat, utan att veta vilken han gillade bäst, började flickorna att lyfta sina ögon och le mot honom.
Han väntade, i hopp om att de skulle tala, men inget ljud hördes.Plötsligt lade han märke till att ett av fönstren var täckt av en gardin av vit silke.
Han lyfte den och såg för sig en bild av en jungfru vacker som dagen och sorgsen som graven, klädd i en vit kappa, med ett bälte av silver och en krona av pärlor. Prinsen stod och stirrade på henne, som om han hade förvandlats till sten, men medan han såg verkade sorgen i hennes ansikte flytta över till hans hjärta, och han ropade:
«Denna ska bli min fru. Denna och ingen annan.»
När han sa dessa ord rodnade den unga flickan och böjde huvudet, och alla de andra figurerna försvann.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 4-lang-side-4
# chapter_title: Side 4
# book_page: 4 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Plötsligt lade han märke till att ett av fönstren var täckt av en gardin av vit silke.
Han lyfte den och såg för sig en bild av en jungfru vacker som dagen och sorgsen som graven, klädd i en vit kappa, med ett bälte av silver och en krona av pärlor. Prinsen stod och stirrade på henne, som om han hade förvandlats till sten, men medan han såg verkade sorgen i hennes ansikte flytta över till hans hjärta, och han ropade:
«Denna ska bli min fru. Denna och ingen annan.»
När han sa dessa ord rodnade den unga flickan och böjde huvudet, och alla de andra figurerna försvann.Den unge prinsen gick snabbt tillbaka till sin far och berättade för honom allt han hade sett och vilken fru han hade valt. Den gamle mannen lyssnade på honom full av sorg, och sedan sa han:
«Du har gjort illa, min son, som letade fram det som var dolt, och du löper mot en stor fara. Denna unga flicka har hamnat i händerna på en ond trollkarl som bor i ett järnslott. Många unga män har försökt befria henne, och ingen har någonsin återvänt. Men det som är gjort, är gjort! Du har gett ditt ord, och det kan inte brytas. Gå, våga din öde, och kom tillbaka till mig i god behold.»
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 5-lang-side-5
# chapter_title: Side 5
# book_page: 5 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Den unge prinsen gick snabbt tillbaka till sin far och berättade för honom allt han hade sett och vilken fru han hade valt. Den gamle mannen lyssnade på honom full av sorg, och sedan sa han:
«Du har gjort illa, min son, som letade fram det som var dolt, och du löper mot en stor fara. Denna unga flicka har hamnat i händerna på en ond trollkarl som bor i ett järnslott. Många unga män har försökt befria henne, och ingen har någonsin återvänt. Men det som är gjort, är gjort! Du har gett ditt ord, och det kan inte brytas. Gå, våga din öde, och kom tillbaka till mig i god behold.»Sedan omfamnade prinsen sin far, satte sig på hästen och red iväg för att hitta sin brud. Han red glatt i flera timmar, ända tills han befann sig i en skog han aldrig tidigare hade varit i, och snart tappade han bort sig bland de slingrande stigarna och de djupa dalarna.
Han försökte förgäves se var han befann sig: de tjocka träden skymde solen, och han kunde inte avgöra vad som var norr och vad som som var söder, så att han skulle veta vilken riktning han skulle ta.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 6-lang-side-6
# chapter_title: Side 6
# book_page: 6 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Sedan omfamnade prinsen sin far, satte sig på hästen och red iväg för att hitta sin brud. Han red glatt i flera timmar, ända tills han befann sig i en skog han aldrig tidigare hade varit i, och snart tappade han bort sig bland de slingrande stigarna och de djupa dalarna.
Han försökte förgäves se var han befann sig: de tjocka träden skymde solen, och han kunde inte avgöra vad som var norr och vad som som var söder, så att han skulle veta vilken riktning han skulle ta.Han kände sig förtvivlad och hade nästan gett upp allt hopp om att ta sig ut ur denna fruktansvärda plats, när han hörde en röst ropa till honom.
«Hej! Hej! Stanna ett ögonblick!»
Prinsen vände sig om och såg bakom sig en mycket lång man, som sprang så fort hans ben kunde bära honom.
«Vänta på mig,» flämtade han, «och ta mig i din tjänst. Om du gör det, kommer du aldrig att ångra dig.»
«Vem är du?» frågade prinsen. «Och vad kan du göra?»
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 7-lang-side-7
# chapter_title: Side 7
# book_page: 7 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Han kände sig förtvivlad och hade nästan gett upp allt hopp om att ta sig ut ur denna fruktansvärda plats, när han hörde en röst ropa till honom.
«Hej! Hej! Stanna ett ögonblick!»
Prinsen vände sig om och såg bakom sig en mycket lång man, som sprang så fort hans ben kunde bära honom.
«Vänta på mig,» flämtade han, «och ta mig i din tjänst. Om du gör det, kommer du aldrig att ångra dig.»
«Vem är du?» frågade prinsen. «Och vad kan du göra?»«Lang är mitt namn, och jag kan förlänga min kropp efter eget behag. Ser du det boet där uppe på toppen av den där granen? Jo, jag kan hämta det till dig utan att behöva klättra upp i trädet», och Lang sträckte sig upp och upp och upp, ända tills han snart var lika lång som granen själv. Han lade boet i fickan, och innan du hann blinka hade han krympt ihop igen och stod framför prinsen.
«Ja, du kan minsann dina saker», sa prinsen. «Men fågelbon är inte till någon nytta för mig. Jag är för gammal för dem. Om du bara kunde få mig ut ur den här skogen, skulle du verkligen vara till stor hjälp.»
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 8-lang-side-8
# chapter_title: Side 8
# book_page: 8 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Lang är mitt namn, och jag kan förlänga min kropp efter eget behag. Ser du det boet där uppe på toppen av den där granen? Jo, jag kan hämta det till dig utan att behöva klättra upp i trädet», och Lang sträckte sig upp och upp och upp, ända tills han snart var lika lång som granen själv. Han lade boet i fickan, och innan du hann blinka hade han krympt ihop igen och stod framför prinsen.
«Ja, du kan minsann dina saker», sa prinsen. «Men fågelbon är inte till någon nytta för mig. Jag är för gammal för dem. Om du bara kunde få mig ut ur den här skogen, skulle du verkligen vara till stor hjälp.»«Å, det är ingen svårighet med det», svarade Lang, och han sträckte sig upp och upp och upp, ända tills han var tre gånger så lång som det högsta trädet i skogen. Sedan såg han sig omkring och sa: «Vi måste gå åt det här hållet för att komma ut ur skogen», och han krympte ihop igen, tog prinsens häst i tömmarna och ledde honom iväg. Mycket snart var de ute ur skogen och såg framför sig en vidsträckt slätt som slutade i en hög av höga klippor, här och där täckta av träd, och som mycket liknade en stads befästningar.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 9-lang-side-9
# chapter_title: Side 9
# book_page: 9 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Å, det är ingen svårighet med det», svarade Lang, och han sträckte sig upp och upp och upp, ända tills han var tre gånger så lång som det högsta trädet i skogen. Sedan såg han sig omkring och sa: «Vi måste gå åt det här hållet för att komma ut ur skogen», och han krympte ihop igen, tog prinsens häst i tömmarna och ledde honom iväg. Mycket snart var de ute ur skogen och såg framför sig en vidsträckt slätt som slutade i en hög av höga klippor, här och där täckta av träd, och som mycket liknade en stads befästningar.När de lämnat skogen bakom sig, vände sig Lang till prinsen och sa: «Min herre, här kommer min vän. Du borde också ta honom i din tjänst, för du kommer att finna honom till stor hjälp.»
«Jo, kalla på honom då, så att jag kan se vilken sorts man han är.»
«Han är lite för långt borta för det», svarade Lang. «Han skulle knappt kunna höra min röst, och han kan inte vara här på ett tag än, eftersom han har så mycket att bära. Jag tror att jag hellre borde gå och hämta honom själv», och den här gången sträckte han sig upp till en sådan höjd att hans huvud försvann i molnen. Han tog två eller tre steg, tog sin vän på ryggen och satte honom ner framför prinsen. Den nytillkomne var en mycket fet man, och precis lika rund som en tunna.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 10-lang-side-10
# chapter_title: Side 10
# book_page: 10 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
När de lämnat skogen bakom sig, vände sig Lang till prinsen och sa: «Min herre, här kommer min vän. Du borde också ta honom i din tjänst, för du kommer att finna honom till stor hjälp.»
«Jo, kalla på honom då, så att jag kan se vilken sorts man han är.»
«Han är lite för långt borta för det», svarade Lang. «Han skulle knappt kunna höra min röst, och han kan inte vara här på ett tag än, eftersom han har så mycket att bära. Jag tror att jag hellre borde gå och hämta honom själv», och den här gången sträckte han sig upp till en sådan höjd att hans huvud försvann i molnen. Han tog två eller tre steg, tog sin vän på ryggen och satte honom ner framför prinsen. Den nytillkomne var en mycket fet man, och precis lika rund som en tunna.«Vem är du?», frågade prinsen. «Och vad kan du göra?»
«Deres nåde, Bred är mitt namn, och jag kan göra mig så bred som jag vill.»
«Låt mig se hur du gör det.»
«Löp, min herre, så fort du kan, och göm dig i skogen», ropade Bred, och han började svälla upp.
Prinsen förstod inte varför han skulle springa till skogen, men när han såg Lang flyga dit tänkte han att han nog borde följa hans exempel. Han var precis i tid, för Bred hade plötsligt svällt upp så mycket att han nästan välte prinsen och hans häst också. Han täckte hela området i flera mils omkrets. Man skulle kunna tro att han var ett berg!
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 11-lang-side-11
# chapter_title: Side 11
# book_page: 11 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Vem är du?», frågade prinsen. «Och vad kan du göra?»
«Deres nåde, Bred är mitt namn, och jag kan göra mig så bred som jag vill.»
«Låt mig se hur du gör det.»
«Löp, min herre, så fort du kan, och göm dig i skogen», ropade Bred, och han började svälla upp.
Prinsen förstod inte varför han skulle springa till skogen, men när han såg Lang flyga dit tänkte han att han nog borde följa hans exempel. Han var precis i tid, för Bred hade plötsligt svällt upp så mycket att han nästan välte prinsen och hans häst också. Han täckte hela området i flera mils omkrets. Man skulle kunna tro att han var ett berg!Till slut slutade Bred att växa, tog ett djupt andetag som fick hela skogen att skaka, och krympte till sin vanliga storlek.
«Du fick mig att springa», sa prinsen. «Men det är inte varje dag man möter en man av ditt slag. Jag vill ta dig i min tjänst.»
Så fortsatte de tre följeslagarna sin resa, och när de närmade sig klipporna mötte de en man vars ögon var täckta av ett bandage.
«Deres excellens», sa Lang, «detta är vår tredje kamrat. Ni skulle göra väl i att ta honom i er tjänst, och jag försäkrar er att ni kommer att finna honom värd sitt salt.»
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 12-lang-side-12
# chapter_title: Side 12
# book_page: 12 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Till slut slutade Bred att växa, tog ett djupt andetag som fick hela skogen att skaka, och krympte till sin vanliga storlek.
«Du fick mig att springa», sa prinsen. «Men det är inte varje dag man möter en man av ditt slag. Jag vill ta dig i min tjänst.»
Så fortsatte de tre följeslagarna sin resa, och när de närmade sig klipporna mötte de en man vars ögon var täckta av ett bandage.
«Deres excellens», sa Lang, «detta är vår tredje kamrat. Ni skulle göra väl i att ta honom i er tjänst, och jag försäkrar er att ni kommer att finna honom värd sitt salt.»«Vem är du?», frågade prinsen. «Och varför har du bandage för ögonen? Du kan väl inte se vägen!»
«Tvärtom, min herre! Det är just för att jag ser alltför bra att jag måste ha bandage för ögonen. Även med bandaget ser jag lika bra som folk utan bandage. När jag tar av det genomborrar mina ögon allt. Allt jag tittar på tar eld, eller om det inte kan ta eld, faller det sönder i tusen bitar. De kallar mig Rasköye.»
Och när han sa det tog han av sig bandaget och vände sig mot klippan. När han fäste ögonen på den hördes ett knak, och inom några ögonblick var den inget annat än en hög med sand. I sanden kunde något skimra starkt. Rasköye plockade upp det och förde det till prinsen. Det visade sig vara en klump rent guld.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 13-lang-side-13
# chapter_title: Side 13
# book_page: 13 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Vem är du?», frågade prinsen. «Och varför har du bandage för ögonen? Du kan väl inte se vägen!»
«Tvärtom, min herre! Det är just för att jag ser alltför bra att jag måste ha bandage för ögonen. Även med bandaget ser jag lika bra som folk utan bandage. När jag tar av det genomborrar mina ögon allt. Allt jag tittar på tar eld, eller om det inte kan ta eld, faller det sönder i tusen bitar. De kallar mig Rasköye.»
Och när han sa det tog han av sig bandaget och vände sig mot klippan. När han fäste ögonen på den hördes ett knak, och inom några ögonblick var den inget annat än en hög med sand. I sanden kunde något skimra starkt. Rasköye plockade upp det och förde det till prinsen. Det visade sig vara en klump rent guld.«Du är en underbar varelse», sa prinsen. «Och jag skulle vara en dåre om jag inte tog dig i min tjänst. Men eftersom dina ögon är så skarpa, säg mig om jag är långt från Järnslottet, och vad som händer där just nu.»
«Om du hade rest ensam,» svarade Raskøye, «skulle det ta dig minst ett år att komma dit. Men eftersom vi är med dig, ska vi ankomma dit i kväll. Just nu förbereder de kvällsmaten.»
«Det är en prinsessa i slottet. Ser du henne?»
«En trollkarl håller henne i ett högt torn, bevakat av järngaller.»
«Å, hjälp mig att befria henne!» ropade prinsen.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 14-lang-side-14
# chapter_title: Side 14
# book_page: 14 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Du är en underbar varelse», sa prinsen. «Och jag skulle vara en dåre om jag inte tog dig i min tjänst. Men eftersom dina ögon är så skarpa, säg mig om jag är långt från Järnslottet, och vad som händer där just nu.»
«Om du hade rest ensam,» svarade Raskøye, «skulle det ta dig minst ett år att komma dit. Men eftersom vi är med dig, ska vi ankomma dit i kväll. Just nu förbereder de kvällsmaten.»
«Det är en prinsessa i slottet. Ser du henne?»
«En trollkarl håller henne i ett högt torn, bevakat av järngaller.»
«Å, hjälp mig att befria henne!» ropade prinsen.Och de lovade att de skulle göra det.
Så drog de alla tillsammans genom de grå klipporna, genom sprickan som Raskøyes ögon hade skapat, och fortsatte över stora berg och genom djupa skogar. Och varje gång de stötte på ett hinder, lyckades de tre vännerna på något sätt att röja det ur vägen. När solen gick ner, såg prinsen tornen till Järnslottet, och innan den sjönk under horisonten, korsade han järnbroen som ledde till portarna. Han var precis i tid, för inte förrän solen hade försvunnit helt drog sig bron upp och portarna stängdes.
Det fanns ingen väg tillbaka nu!
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 15-lang-side-15
# chapter_title: Side 15
# book_page: 15 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Och de lovade att de skulle göra det.
Så drog de alla tillsammans genom de grå klipporna, genom sprickan som Raskøyes ögon hade skapat, och fortsatte över stora berg och genom djupa skogar. Och varje gång de stötte på ett hinder, lyckades de tre vännerna på något sätt att röja det ur vägen. När solen gick ner, såg prinsen tornen till Järnslottet, och innan den sjönk under horisonten, korsade han järnbroen som ledde till portarna. Han var precis i tid, för inte förrän solen hade försvunnit helt drog sig bron upp och portarna stängdes.
Det fanns ingen väg tillbaka nu!Prinsen satte sin häst i stallet, där allt såg ut som om en gäst var väntad, och sedan marscherade hela sällskapet direkt upp till slottet. På gårdsplanen, i stallarna och överallt i de stora salarna såg de en mängd män rikt klädda, men var och en av dem hade förvandlats till sten.
De korsade en ändlös rad av rum, alla öppnade sig in i varandra, ända tills de nådde matsalen. Den var strålande upplyst; bordet var dukat med vin och frukt, och dukat för fyra. De väntade några minuter på att någon skulle komma, men när ingen kom satte de sig ner och började äta och dricka, för de var väldigt hungriga.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 16-lang-side-16
# chapter_title: Side 16
# book_page: 16 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Prinsen satte sin häst i stallet, där allt såg ut som om en gäst var väntad, och sedan marscherade hela sällskapet direkt upp till slottet. På gårdsplanen, i stallarna och överallt i de stora salarna såg de en mängd män rikt klädda, men var och en av dem hade förvandlats till sten.
De korsade en ändlös rad av rum, alla öppnade sig in i varandra, ända tills de nådde matsalen. Den var strålande upplyst; bordet var dukat med vin och frukt, och dukat för fyra. De väntade några minuter på att någon skulle komma, men när ingen kom satte de sig ner och började äta och dricka, för de var väldigt hungriga.När de var färdiga med kvällsmaten såg de sig om efter en plats att sova. Men plötsligt flög dörren upp, och trollkarlen trädde in i salen. Han var gammal och puckelryggig, med skallet huvud och ett grått skägg som nådde till knäna. Han hade på sig en svart kappa, och i stället för ett bälte satt det tre järnringar om hans midja. Han ledde en dam av underbar skönhet i handen, klädd i vitt, med ett bälte av silver och en krona av pärlor, men hennes ansikte var blekt och sorgset som döden själv.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 17-lang-side-17
# chapter_title: Side 17
# book_page: 17 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
När de var färdiga med kvällsmaten såg de sig om efter en plats att sova. Men plötsligt flög dörren upp, och trollkarlen trädde in i salen. Han var gammal och puckelryggig, med skallet huvud och ett grått skägg som nådde till knäna. Han hade på sig en svart kappa, och i stället för ett bälte satt det tre järnringar om hans midja. Han ledde en dam av underbar skönhet i handen, klädd i vitt, med ett bälte av silver och en krona av pärlor, men hennes ansikte var blekt och sorgset som döden själv.Prinsen kände igen henne genast och tog ivrigt ett steg framåt; men trollkarlen gav honom inte tid att tala och sa:
«Jag vet varför du är här. Mycket bra; du kan få henne om du under tre nätter i rad kan hindra henne från att fly. Om du misslyckas med detta, ska du och dina tjänare alla förvandlas till sten, likt de som har kommit före dig.» Och han erbjöd prinsessan en stol och lämnade salen.
Prinsen kunde inte ta ögonen från prinsessan, så vacker var hon! Han började tala till henne, men hon svarade inte och log inte, och satt som om hon var gjord av marmor. Han satte sig bredvid henne och bestämde sig för att inte blunda den natten, av rädsla att hon skulle undkomma honom.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 18-lang-side-18
# chapter_title: Side 18
# book_page: 18 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Prinsen kände igen henne genast och tog ivrigt ett steg framåt; men trollkarlen gav honom inte tid att tala och sa:
«Jag vet varför du är här. Mycket bra; du kan få henne om du under tre nätter i rad kan hindra henne från att fly. Om du misslyckas med detta, ska du och dina tjänare alla förvandlas till sten, likt de som har kommit före dig.» Och han erbjöd prinsessan en stol och lämnade salen.
Prinsen kunde inte ta ögonen från prinsessan, så vacker var hon! Han började tala till henne, men hon svarade inte och log inte, och satt som om hon var gjord av marmor. Han satte sig bredvid henne och bestämde sig för att inte blunda den natten, av rädsla att hon skulle undkomma honom.Och för att hon skulle vara dubbelt bevakad, sträckte sig Lang som ett bälte runt hela rummet, Bred ställde sig vid dörren och blåste sig upp, så att inte ens en mus kunde smita förbi, och Raskøye lutade sig mot en pelare som stod mitt på golvet och bar upp taket.
Men inom ett halvt sekund somnade de alla tungt, och de sov hela natten.
Om morgonen, vid det första gryningsljuset, vaknade prinsen med ett ryck. Men prinsessan var borta. Han väckte sina tjänare och bad dem berätta vad han skulle göra.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 19-lang-side-19
# chapter_title: Side 19
# book_page: 19 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Och för att hon skulle vara dubbelt bevakad, sträckte sig Lang som ett bälte runt hela rummet, Bred ställde sig vid dörren och blåste sig upp, så att inte ens en mus kunde smita förbi, och Raskøye lutade sig mot en pelare som stod mitt på golvet och bar upp taket.
Men inom ett halvt sekund somnade de alla tungt, och de sov hela natten.
Om morgonen, vid det första gryningsljuset, vaknade prinsen med ett ryck. Men prinsessan var borta. Han väckte sina tjänare och bad dem berätta vad han skulle göra.«Lugna dig, min herre,» sa Raskøye. «Jag har redan hittat henne. Hundra mil härifrån finns det en skog. Mitt i skogen står ett gammalt ekträd, och på toppen av eken finns ett ekollon. Detta ekollon är prinsessan. Om Lang tar mig på axlarna, ska vi snart hämta tillbaka henne.» Och helt säkert, på kortare tid än det tar att gå runt ett litet hus, var de tillbaka från skogen, och Lang överlämnade ekollonet till prinsen.
«Nu, Ers excellens, kasta det på golvet.»
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 20-lang-side-20
# chapter_title: Side 20
# book_page: 20 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Lugna dig, min herre,» sa Raskøye. «Jag har redan hittat henne. Hundra mil härifrån finns det en skog. Mitt i skogen står ett gammalt ekträd, och på toppen av eken finns ett ekollon. Detta ekollon är prinsessan. Om Lang tar mig på axlarna, ska vi snart hämta tillbaka henne.» Och helt säkert, på kortare tid än det tar att gå runt ett litet hus, var de tillbaka från skogen, och Lang överlämnade ekollonet till prinsen.
«Nu, Ers excellens, kasta det på golvet.»Prinsen lydde och blev hänförd över att se prinsessan dyka upp bredvid honom. Men när solen så smått tittade fram över bergen flög dörren upp som tidigare, och trollmannen kom in med högljudd skrattsalva. Plötsligt fick han syn på prinsessan; hans ansikte förmörkades, han stönade lågt, och en av järnringarna gav vika med ett brak. Han tog den unga flickan i handen och bar henne bort med sig.
Hela den dagen vandrade prinsen runt i slottet och studerade de märkliga skatterna det innehöll, men allt verkade som om livet plötsligt hade stått stilla. På ett ställe såg han en prins som hade förvandlats till sten medan han svingade ett svärd som han höll med båda händerna.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 21-lang-side-21
# chapter_title: Side 21
# book_page: 21 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Prinsen lydde och blev hänförd över att se prinsessan dyka upp bredvid honom. Men när solen så smått tittade fram över bergen flög dörren upp som tidigare, och trollmannen kom in med högljudd skrattsalva. Plötsligt fick han syn på prinsessan; hans ansikte förmörkades, han stönade lågt, och en av järnringarna gav vika med ett brak. Han tog den unga flickan i handen och bar henne bort med sig.
Hela den dagen vandrade prinsen runt i slottet och studerade de märkliga skatterna det innehöll, men allt verkade som om livet plötsligt hade stått stilla. På ett ställe såg han en prins som hade förvandlats till sten medan han svingade ett svärd som han höll med båda händerna.På ett annat ställe hade samma öde drabbat en riddare som var på väg att fly. På ett tredje ställe stod en tjänare och försökte föra ett stycke nötkött till munnen, och runt omkring dem fanns andra som för alltid hade bevarat de positioner de befann sig i när trollmannen hade befallt: »Härefter ska ni bli till marmor.« I slottet och runt omkring slottet var allt dystert och öde.
Det fanns träd, men utan blad; det fanns åkrar, men det växte inget gräs på dem. Det fanns en flod, men den rann aldrig och det levde inga fiskar i den. Inga blommor blomstrade, och inga fåglar sjöng.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 22-lang-side-22
# chapter_title: Side 22
# book_page: 22 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
På ett annat ställe hade samma öde drabbat en riddare som var på väg att fly. På ett tredje ställe stod en tjänare och försökte föra ett stycke nötkött till munnen, och runt omkring dem fanns andra som för alltid hade bevarat de positioner de befann sig i när trollmannen hade befallt: »Härefter ska ni bli till marmor.« I slottet och runt omkring slottet var allt dystert och öde.
Det fanns träd, men utan blad; det fanns åkrar, men det växte inget gräs på dem. Det fanns en flod, men den rann aldrig och det levde inga fiskar i den. Inga blommor blomstrade, och inga fåglar sjöng.Tre gånger om dagen dök det upp mat, som genom magi, för prinsen och hans tjänare. Och det var inte förrän kvällsmålet var slut som trollmannen dök upp, likt föregående kväll, och överlämnade prinsessan till prinsens vård.
Alla fyra bestämde sig för att den här gången skulle de hålla sig vakna till varje pris. Men det hjälpte inte. De somnade igen som förut, och när prinsen vaknade nästa morgon var rummet åter tomt.
Med en känsla av skam skyndade han sig till Raskøye. »Vakna upp! Vakna upp, Raskøye! Vet du vad som har hänt med prinsessan?«
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 23-lang-side-23
# chapter_title: Side 23
# book_page: 23 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Tre gånger om dagen dök det upp mat, som genom magi, för prinsen och hans tjänare. Och det var inte förrän kvällsmålet var slut som trollmannen dök upp, likt föregående kväll, och överlämnade prinsessan till prinsens vård.
Alla fyra bestämde sig för att den här gången skulle de hålla sig vakna till varje pris. Men det hjälpte inte. De somnade igen som förut, och när prinsen vaknade nästa morgon var rummet åter tomt.
Med en känsla av skam skyndade han sig till Raskøye. »Vakna upp! Vakna upp, Raskøye! Vet du vad som har hänt med prinsessan?«Raskøye gnuggade sig i ögonen och svarade: »Ja, jag ser henne. Tvåhundra mil härifrån finns det ett berg. I det här berget finns det en sten. I stenen, en ädelsten. Den här ädelstenen är prinsessan. Lång ska ta mig dit, och vi kommer att vara tillbaka innan du hinner vända dig om.«
Så tog Lang honom på axlarna och de gav sig iväg. För varje steg tillryggalade de tjugo mil, och när de närmade sig fäste Raskøye sina brinnande ögon på berget; på ett ögonblick splittrades det i tusen bitar, och i en av dem glittrade ädelstenen. De plockade upp den och förde den till prinsen, som kastade den snabbt ner, och när stenen träffade marken stod prinsessan framför honom. När trollmannen kom, flammade hans ögon av raseri. Krick-krack hördes, och ännu en av hans järnringar brast och föll av. Han tog prinsessan i handen och ledde henne bort, brölade högre än någonsin.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 24-lang-side-24
# chapter_title: Side 24
# book_page: 24 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Raskøye gnuggade sig i ögonen och svarade: »Ja, jag ser henne. Tvåhundra mil härifrån finns det ett berg. I det här berget finns det en sten. I stenen, en ädelsten. Den här ädelstenen är prinsessan. Lång ska ta mig dit, och vi kommer att vara tillbaka innan du hinner vända dig om.«
Så tog Lang honom på axlarna och de gav sig iväg. För varje steg tillryggalade de tjugo mil, och när de närmade sig fäste Raskøye sina brinnande ögon på berget; på ett ögonblick splittrades det i tusen bitar, och i en av dem glittrade ädelstenen. De plockade upp den och förde den till prinsen, som kastade den snabbt ner, och när stenen träffade marken stod prinsessan framför honom. När trollmannen kom, flammade hans ögon av raseri. Krick-krack hördes, och ännu en av hans järnringar brast och föll av. Han tog prinsessan i handen och ledde henne bort, brölade högre än någonsin.Hela den dagen gick allt precis som dagen innan. Efter kvällsmaten förde trollmannen tillbaka prinsessan, och när han såg henne rakt i ögonen sa han: «Vi får se vem av oss två som vinner priset till slut!»
Den natten kämpade de så hårt de kunde för att hålla sig vakna, och gick till och med runt i stället för att sitta. Men det var helt meningslöst. En efter en var de tvungna att ge upp, och för tredje gången slank prinsessan mellan fingrarna på dem.
När morgonen kom var det som vanligt prinsen som vaknade först, och som vanligt, när prinsessan var borta, skyndade han sig till Raskøye.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 25-lang-side-25
# chapter_title: Side 25
# book_page: 25 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Hela den dagen gick allt precis som dagen innan. Efter kvällsmaten förde trollmannen tillbaka prinsessan, och när han såg henne rakt i ögonen sa han: «Vi får se vem av oss två som vinner priset till slut!»
Den natten kämpade de så hårt de kunde för att hålla sig vakna, och gick till och med runt i stället för att sitta. Men det var helt meningslöst. En efter en var de tvungna att ge upp, och för tredje gången slank prinsessan mellan fingrarna på dem.
När morgonen kom var det som vanligt prinsen som vaknade först, och som vanligt, när prinsessan var borta, skyndade han sig till Raskøye.«Stå upp, stå upp, Raskøye, och säg mig var prinsessan är!»
Raskøye tittade sig omkring en stund utan att svara. «Å, min herre, hon är långt, väldigt långt borta. Tre hundra mil härifrån ligger ett svart hav. Mitt i detta hav finns ett litet skal, och mitt i skalet sitter en guldring. Den guldringen är prinsessan. Men oroa dig inte, vi ska få henne. Idag måste Lang ta Bred med sig. Han kommer att behövas skarpt.»
Så tog Lang Raskøye på ena axeln och Bred på den andra, och de gav sig iväg. För varje steg tillryggalade de trettio mil. När de nådde det svarta havet visade Raskøye dem platsen där de skulle leta efter skalet. Men även om Lang sträckte ut handen så långt den kunde nå, kunde han inte hitta skalet, för det låg på havets botten.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 26-lang-side-26
# chapter_title: Side 26
# book_page: 26 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Stå upp, stå upp, Raskøye, och säg mig var prinsessan är!»
Raskøye tittade sig omkring en stund utan att svara. «Å, min herre, hon är långt, väldigt långt borta. Tre hundra mil härifrån ligger ett svart hav. Mitt i detta hav finns ett litet skal, och mitt i skalet sitter en guldring. Den guldringen är prinsessan. Men oroa dig inte, vi ska få henne. Idag måste Lang ta Bred med sig. Han kommer att behövas skarpt.»
Så tog Lang Raskøye på ena axeln och Bred på den andra, och de gav sig iväg. För varje steg tillryggalade de trettio mil. När de nådde det svarta havet visade Raskøye dem platsen där de skulle leta efter skalet. Men även om Lang sträckte ut handen så långt den kunde nå, kunde han inte hitta skalet, för det låg på havets botten.«Vänta ett ögonblick, kamrater, det ordnar sig. Jag ska hjälpa er», sa Bred.
Så svullnade han upp, så att man skulle ha trott att världen knappt kunde rymma honom, och han böjde sig ner och drack. Han drack så mycket vid varje klunk att det bara tog en minut eller så innan vattnet hade sjunkit tillräckligt för att Lang skulle kunna nå botten. Han fann snart skallen, och drog ut ringen. Men tid hade gått förlorad, och Lang hade en dubbel börda att bära. Morgonen bröt fram innan de var tillbaka på slottet, där prinsen väntade på dem i ångest och skräck.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 27-lang-side-27
# chapter_title: Side 27
# book_page: 27 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Vänta ett ögonblick, kamrater, det ordnar sig. Jag ska hjälpa er», sa Bred.
Så svullnade han upp, så att man skulle ha trott att världen knappt kunde rymma honom, och han böjde sig ner och drack. Han drack så mycket vid varje klunk att det bara tog en minut eller så innan vattnet hade sjunkit tillräckligt för att Lang skulle kunna nå botten. Han fann snart skallen, och drog ut ringen. Men tid hade gått förlorad, och Lang hade en dubbel börda att bära. Morgonen bröt fram innan de var tillbaka på slottet, där prinsen väntade på dem i ångest och skräck.Snart syntes de första solstrålarna på bergstopparna. Dörren flög upp, och när trollmannen fann prinsen ensam, brast han ut i ondskefullt skratt. Men medan han skrattade hördes ett högt brak, fönstret föll i tusen bitar, en guldring glittrade i luften, och prinsessan stod framför trollmannen. För Raskøye, som tittade på långt borta, hade berättat för Lang om den fruktansvärda faran som nu hotade prinsen, och Lang, som samlade all sin kraft till ett gigantiskt kast, hade kastat ringen rakt genom fönstret.
Trollmannen skrek och tjöt av raseri, så att hela slottet skalv i grundvalarna. Sedan hördes ett brak, den tredje ringen sprack i två, och en kråka flög ut genom fönstret.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 28-lang-side-28
# chapter_title: Side 28
# book_page: 28 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Snart syntes de första solstrålarna på bergstopparna. Dörren flög upp, och när trollmannen fann prinsen ensam, brast han ut i ondskefullt skratt. Men medan han skrattade hördes ett högt brak, fönstret föll i tusen bitar, en guldring glittrade i luften, och prinsessan stod framför trollmannen. För Raskøye, som tittade på långt borta, hade berättat för Lang om den fruktansvärda faran som nu hotade prinsen, och Lang, som samlade all sin kraft till ett gigantiskt kast, hade kastat ringen rakt genom fönstret.
Trollmannen skrek och tjöt av raseri, så att hela slottet skalv i grundvalarna. Sedan hördes ett brak, den tredje ringen sprack i två, och en kråka flög ut genom fönstret.Till slut bröt prinsessan den förtrollade tystnaden, och rodnande som en ros tackade hon prinsen för sin oväntade befrielse.
Men det var inte bara prinsessan som väcktes till liv när den onda svarta kråkan flög iväg. Marmorfigurerna blev åter män och återupptog sina sysslor precis där de hade lämnat dem. Hästarna gnäggade i stallet, blommorna blomstrade i trädgården, fåglarna flög i luften, fiskarna simmade i vattnet. Överallt dit man såg var det liv, var det glädje!
Och riddarna som hade förvandlats till sten kom i mänsklig skepnad för att hylla prinsen som hade satt dem fria.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 29-lang-side-29
# chapter_title: Side 29
# book_page: 29 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
Till slut bröt prinsessan den förtrollade tystnaden, och rodnande som en ros tackade hon prinsen för sin oväntade befrielse.
Men det var inte bara prinsessan som väcktes till liv när den onda svarta kråkan flög iväg. Marmorfigurerna blev åter män och återupptog sina sysslor precis där de hade lämnat dem. Hästarna gnäggade i stallet, blommorna blomstrade i trädgården, fåglarna flög i luften, fiskarna simmade i vattnet. Överallt dit man såg var det liv, var det glädje!
Och riddarna som hade förvandlats till sten kom i mänsklig skepnad för att hylla prinsen som hade satt dem fria.«Tacka mig inte,» sa han, «för jag har inte gjort något. Utan mina trogna tjänare Lang, Bred och Raskøye, skulle jag själv ha varit som en av er.»
Med dessa ord tog han farväl av dem och gav sig iväg med prinsessan och sina trogna följeslagare till sin fars rike.
Den gamle kungen, som för länge sedan hade gett upp allt hopp, grät av glädje vid synen av sin son och insisterade på att bröllopet skulle äga rum så snart som möjligt.
Alla riddarna som hade varit förtrollade i Järnslottet blev inbjudna till ceremonin, och efter att den hade ägt rum tog Lang, Bred och Raskøye avsked av det unga paret och sa att de skulle leta efter mer arbete.
Prinsen erbjöd dem allt hjärtat kunde önska sig om de bara ville stanna hos honom, men de svarade att ett ledigt liv inte skulle passa dem, och att de aldrig kunde bli lyckliga om de inte var sysselsatta, så de gav sig iväg för att söka lyckan, och så vitt jag vet söker de fortfarande.
# book_id: global-age-version-07001adc6ab14a8b8f84f5215ee0d553
# book_title: Lång
# chapter_id: 30-lang-side-30
# chapter_title: Side 30
# book_page: 30 / 30
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose
«Tacka mig inte,» sa han, «för jag har inte gjort något. Utan mina trogna tjänare Lang, Bred och Raskøye, skulle jag själv ha varit som en av er.»
Med dessa ord tog han farväl av dem och gav sig iväg med prinsessan och sina trogna följeslagare till sin fars rike.
Den gamle kungen, som för länge sedan hade gett upp allt hopp, grät av glädje vid synen av sin son och insisterade på att bröllopet skulle äga rum så snart som möjligt.
Alla riddarna som hade varit förtrollade i Järnslottet blev inbjudna till ceremonin, och efter att den hade ägt rum tog Lang, Bred och Raskøye avsked av det unga paret och sa att de skulle leta efter mer arbete.
Prinsen erbjöd dem allt hjärtat kunde önska sig om de bara ville stanna hos honom, men de svarade att ett ledigt liv inte skulle passa dem, och att de aldrig kunde bli lyckliga om de inte var sysselsatta, så de gav sig iväg för att söka lyckan, och så vitt jag vet söker de fortfarande.
BokRobot
BokRobot samlar böcker och sagor att läsa och utforska. Här hittar du ett växande urval, och du kan också skapa egna böcker och sagor.
