En apas hjärta

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 1-en-apas-hjarta-side-1
# chapter_title: Side 1
# book_page: 1 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

För länge sedan låg en liten stad bestående av låga hyddor i en liten grön dal vid foten av en klippa. Folket hade byggt sina hus så att de låg utom räckhåll för den högsta tidvattensvågen som kunde drivas in mot land av en västlig vind.

Men längst ut i stadens rand växte ett träd som var så stort att hälften av dess grenar hängde över hyddorna och den andra hälften hängde över det djupa havet precis under klippan, dit hajar gärna kom för att plaska i det klara vattnet.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 2-en-apas-hjarta-side-2
# chapter_title: Side 2
# book_page: 2 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Trädets grenar var fulla av frukt, och varje dag vid soluppgången kunde man se en stor grå apa sitta i de översta grenarna och äta sin frukost, samtidigt som den pratade för sig själv med förtjusning.

När apan hade ätit upp all frukt på stadssidan av trädet, svängde den sig längs grenarna till den del som hängde över vattnet. Medan den letade efter en skuggig plats där den kunde sitta bekvämt, lade den märke till en haj som tittade på den underifrån med giriga ögon.

"Kan jag göra något för dig, min vän?" frågade apan artigt.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 3-en-apas-hjarta-side-3
# chapter_title: Side 3
# book_page: 3 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Åh! Om du bara kunde kasta ner några av de där läckra frukterna till mig, skulle jag vara så tacksam," svarade hajen. "När man har levt på fisk i femtio år börjar man längta efter en förändring. Och jag är så, så trött på smaken av salt."

"Jag gillar inte salt själv," sa apan. "Så om du öppnar munnen ska jag kasta den här vackra, saftiga kuyu-frukten in i den." Och medan han talade, plockade han av en frukt från grenen precis ovanför sitt huvud. Men det var inte så lätt att träffa hajens mun som han trodde, även när djuret hade vänt sig på rygg. Den första kuyu-frukten träffade bara en av dess tänder och rullade ner i vattnet. Men andra gången hade apan bättre tur, och frukten föll rakt in.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 4-en-apas-hjarta-side-4
# chapter_title: Side 4
# book_page: 4 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Ah, så gott!" utbrast hajen. "Skicka mig en till, är du snäll." Och apan blev trött på att plocka kuyu-frukter långt innan hajen var trött på att äta dem.

"Det börjar bli sent, och jag måste hem till mina barn," sa han till slut. "Men om du är här vid samma tid i morgon ska jag ge dig en annan överraskning."

"Tack, tack", sa hajen och visade upp alla sina stora, fula tänder medan han log glatt. "Du kan inte föreställa dig hur glad du har gjort mig." Och han simmade iväg in i skuggorna, i hopp om att kunna sova bort tiden tills apan kom tillbaka.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 5-en-apas-hjarta-side-5
# chapter_title: Side 5
# book_page: 5 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

I veckor åt apan och hajen frukost tillsammans, och det var ett under att trädet fortfarande hade någon frukt kvar åt dem. De blev snabbt goda vänner och berättade för varandra om sina hem och sina barn, och hur man lär dem allt de borde veta.

Så småningom blev apan ganska missnöjd med sitt gröna hus i en palmlund utanför staden, och längtade efter att få se de märkliga saker under havet som han hade hört talas om från hajen. Hajen lade märke till detta och beskrev ännu större underverk.

Och medan apan lyssnade blev han alltmer dyster.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 6-en-apas-hjarta-side-6
# chapter_title: Side 6
# book_page: 6 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

En dag sa hajen: "Jag vet verkligen knappt hur jag ska tacka dig för all din vänlighet mot mig under dessa veckor. Jag har ingenting eget att erbjuda dig, men om du bara följer med mig hem, ska jag med glädje ge dig vad som än skulle kunna falla dig i smaken."

"Jag skulle inte vilja något hellre!", utbrast apan, med tänderna skramlande, precis som de alltid gjorde när han var glad. "Men hur skulle jag kunna ta mig dit? Inte på vatten. Ugh! Det gör mig illamående bara att tänka på det!"

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 7-en-apas-hjarta-side-7
# chapter_title: Side 7
# book_page: 7 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Oh! Låt inte det bekymra dig", svarade hajen. "Du behöver bara sitta på min rygg, och jag lovar att inte en droppe vatten ska röra dig."

Så blev det bestämt. Direkt efter frukosten nästa morgon simmade hajen fram till trädet, och apan satte sig prydligt på hans rygg, utan att ens stänka till. Efter några minuter – för till en början kände han sig lite rädd för sin märkliga position – började apan att njuta av situationen i allra högsta grad. Han ställde tusen frågor till hajen om fiskarna, sjögräset och de konstigt formade föremålen som flöt förbi dem. Och eftersom hajen alltid gav honom något slags svar, förstod apan aldrig att många av de saker de såg var lika nya för hans guide som för honom själv.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 8-en-apas-hjarta-side-8
# chapter_title: Side 8
# book_page: 8 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Solen hade gått upp och ner sex gånger när hajen plötsligt sa: "Min vän, vi har nu fullbordat halva vår resa, och det är dags att jag berättar något för dig."

"Vad är det?" frågade apan. "Ingenting obehagligt, hoppas jag, för du låter ganska allvarlig."

"Oh, nej! Absolut ingenting. Det är bara det att kort innan vi gav oss iväg hörde jag att sultanen i mitt land är mycket sjuk, och att det enda som kan bota honom är ett apans hjärta."

"Stackars man, jag tycker mycket synd om honom," svarade apan. "Men du var oklok som inte berättade det för mig förrän vi hade gett oss iväg."

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 9-en-apas-hjarta-side-9
# chapter_title: Side 9
# book_page: 9 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Vad menar du?" frågade hajen. Men apan, som nu förstod hela planen, svarade inte genast, för han funderade på vad han skulle säga.

"Varför är du så tyst?" frågade hajen igen.

"Jag tänkte på vilken synd det var att du inte berättade det för mig medan jag fortfarande var på land. Då skulle jag ha tagit med mig mitt hjärta."

"Ditt hjärta! Varför är inte ditt hjärta här?" sa hajen med ett förbryllat uttryck.

"Oh, nej! Absolut inte. Är det möjligt att du inte vet att när vi lämnar hemmet hänger vi alltid upp våra hjärtan i träden för att de inte ska ställa till besvär? Men kanske tror du inte på det, och tror bara att jag har hittat på det för att jag är rädd. Så låt oss åka till ditt land så fort vi kan. När vi kommer fram kan du leta efter mitt hjärta, och om du hittar det kan du döda mig."

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 10-en-apas-hjarta-side-10
# chapter_title: Side 10
# book_page: 10 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Apan talade på ett så lugnt och likgiltigt sätt att hajen blev fullständigt lurad och började önska att han inte hade haft så bråttom.

"Men det är ingen mening med att fortsätta om ditt hjärta inte är med dig," sa han till slut. "Vi gör bäst i att vända tillbaka till staden, så kan du hämta det."

Naturligtvis var det precis vad apan ville, men han var försiktig så att det inte skulle synas att han var alltför glad.

"Nja, jag vet inte," anmärkte han nonchalant. "Det är en så lång väg... men du har kanske rätt."

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 11-en-apas-hjarta-side-11
# chapter_title: Side 11
# book_page: 11 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Det är jag säker på att jag är", svarade hajen. "Och jag ska simma så fort jag kan." Och det gjorde han. Efter tre dagar fick de syn på kuyu-trädet som hängde över vattnet.

Med ett lättat suck tog apan tag i den närmaste grenen och svingade sig upp.

"Vänta på mig här", ropade han till hajen. "Jag är så hungrig att jag måste äta lite frukost. Sedan ska jag gå och leta efter mitt hjärta." Och så gick han längre och längre in bland grenarna, så att hajen inte kunde se honom. Sedan krullade han ihop sig och somnade.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 12-en-apas-hjarta-side-12
# chapter_title: Side 12
# book_page: 12 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Är du där?" ropade hajen, som snart var trött på att simma runt under klippan och hade bråttom att ge sig iväg.

Apan vaknade med ett ryck men svarade inte.

"Är du där?" ropade hajen igen, högre än förut och med en mycket irriterad röst.

"Jo, det är jag", svarade apan. "Men jag önskar att du inte hade väckt mig. Jag sov så gott."

"Har du det?" frågade hajen. "Det är dags att vi ger oss iväg."

"Vart då?" undrade apan.

"Till mitt land, förstås, med ditt hjärta. Det kan du väl inte ha glömt!"

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 13-en-apas-hjarta-side-13
# chapter_title: Side 13
# book_page: 13 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Min käre vän", svarade apan med ett skratt. "Jag tror att du börjar bli lite galen. Tar du mig för en tvättares åsna?"

"Sluta prata strunt!", utbrast hajen, som inte tyckte om att bli utskrattad. "Vad menar du med en tvättares åsna? Och jag önskar att du skyndar dig, annars kan det vara för sent att rädda sultanen."

"Har du verkligen aldrig hört talas om tvättarens åsna?" frågade apan, som kostade på sig ett stort nöje. "Jo, det är ju djuret som inte har något hjärta. Och eftersom jag inte mår så bra och är rädd för att ge mig iväg medan solen står så högt, ska jag, om du vill, komma lite närmare och berätta hans historia för dig."

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 14-en-apas-hjarta-side-14
# chapter_title: Side 14
# book_page: 14 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Gärna", sa hajen surt. "Om du inte kommer, antar jag att jag lika gärna kan lyssna på den som att inte göra något alls."

Så började apan.

En gång i tiden bodde en tvättare i den stora skogen på andra sidan staden. Han hade en åsna som höll honom sällskap och bar honom dit han ville åka. En tid framöver kom de mycket bra överens, men så småningom blev åsnan lat och otacksam mot sin ägares vänlighet. Hon rymde flera miles in i skogens hjärta, där hon inte gjorde annat än att äta och äta och äta, tills hon blev så fet att hon knappt kunde röra sig.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 15-en-apas-hjarta-side-15
# chapter_title: Side 15
# book_page: 15 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

En dag, när hon smakade på ett nytt slags gräs och undrade om det var lika gott som det hon hade ätit till middag dagen innan, råkade en hare komma förbi.

"Nå, det är ju ett tjockt djur", tänkte hon. Och hon vände av från sin väg för att berätta nyheten för en lejon som var hennes vän. Lejonet hade nu varit mycket sjuk och var inte stark nog att ge sig ut på jakt själv. När haren kom och berättade att en mycket fet åsna fanns att finna bara några hundra meter bort, fylldes hans ögon med tårar av besvikelse och svaghet.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 16-en-apas-hjarta-side-16
# chapter_title: Side 16
# book_page: 16 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Vad är det för mening med att berätta det för mig?", frågade han med gråtmild röst. "Du vet att jag inte ens kan gå så långt som till det där palmt trädet."

"Det gör inget", svarade haren livligt. "Om du inte kan gå till din middag, så kommer din middag till dig." Och efter att ha nickat avsked till lejonet, gick hon tillbaka till åsnan.

"God morgon", sa hon och bugade artigt för åsnan, som lyfte sitt huvud i förvåning. "Ursäkta att jag stör, men jag har kommit i ett mycket viktigt ärende."

"Jodå", svarade åsnan. "Det är mycket vänligt av dig att ta dig besväret. Får jag fråga vad ärendet är?"

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 17-en-apas-hjarta-side-17
# chapter_title: Side 17
# book_page: 17 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Naturligtvis", svarade haren. "Det gäller min vän lejonet. Han har hört så mycket om dina charm och goda egenskaper att han har skickat mig för att be dig att ge honom din tass i äktenskap. Han beklagar djupt att han inte kan framföra begäran personligen, men han har varit sjuk och är för svag för att röra sig."

"Stackars karl! Så sorgligt!", sa åsnan. "Men du måste säga till honom att jag känner mig hedrad av hans frieri och gärna samtycker till att bli Djurens Drottning."

"'Vill du inte komma och berätta det för honom själv?' frågade haren.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 18-en-apas-hjarta-side-18
# chapter_title: Side 18
# book_page: 18 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Sida vid sida gick de nerför vägen som ledde till lejonets hus. Det tog lång tid, för åsnan var så fet av att ha ätit att hon bara kunde gå mycket långsamt. Haren, som hade kunnat springa sträckan på ungefär fem minuter, var tvungen att krypa fram tills hon nästan föll ihop av utmattning över att inte kunna gå i sitt eget tempo.

När de till slut kom fram satt lejonet vid ingången och såg mycket blek och mager ut. Åsnan blev plötsligt blyg och böjde ner huvudet, men lejonet tog till sina bästa manér och bjöd in båda sina besökare att komma in och göra sig bekväma.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 19-en-apas-hjarta-side-19
# chapter_title: Side 19
# book_page: 19 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Snart reste sig haren och sa: 'Nå, eftersom jag har ett annat ärende att sköta, lämnar jag dig att lära känna din blivande make.' Och med en blinkning till lejonet sprang hon iväg.

Åsnan väntade sig att så snart de var ensamma skulle lejonet börja tala om deras äktenskap och var de skulle bo. Men när han inte sa något, tittade hon upp. Till sin förvåning och fasa såg hon honom sitta hopkrupen i hörnet, med ögon som lyste med ett rött sken.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 20-en-apas-hjarta-side-20
# chapter_title: Side 20
# book_page: 20 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Med ett högt rytande sprang han mot henne. Men i det ögonblicket hade åsnan tid att förbereda sig. Hon hoppade åt sidan och gav lejonet en så hård spark att han skrek av smärta. Om och om igen slog han mot henne med sina klor, men åsnan kunde också bita.

Lejonet var mycket svagt efter sin sjukdom, och till slut slog ett välriktat spark ner honom. Han rullade runt på golvet och stönade av smärta. Åsnan väntade inte på att han skulle resa sig utan sprang iväg så fort hon kunde och försvann in i skogen.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 21-en-apas-hjarta-side-21
# chapter_title: Side 21
# book_page: 21 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Nu hade haren, som visste mycket väl vad som skulle hända, inte gått iväg för att sköta sina ärenden. I stället gömde hon sig i några buskar bakom grottan, där hon tydligt kunde höra ljuden från striden. När allt var tyst igen kröp hon försiktigt ut och smög runt hörnet.

'Nå, lejon, har du dödat henne?' frågade hon och sprang snabbt uppför stigen.

"'Jag dödade henne, minsann!' svarade lejonet surt. 'Det är hon som nästan dödade mig. Jag visste inte att en åsna kunde sparka så där, även om jag såg till att hon skulle bära med sig märkena efter mina klor.'

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 22-en-apas-hjarta-side-22
# chapter_title: Side 22
# book_page: 22 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"'Herregud! Kan man tänka sig att en så stor, fet varelse kan slåss?' utbrast haren. 'Men oroa dig inte. Ligg bara still, så läker dina sår snart.' Och hon tog farväl av sin vän och återvände till sin familj.

"Två eller tre veckor gick. Endast kala fläckar på åsnans rygg visade var lejonets klor hade suttit. Lejonet, för sin del, hade återhämtat sig från sin sjukdom och var nu lika stark som någonsin. Han började tänka att det snart var dags för honom att börja jaga igen, när man en morgon hörde ett prasslande i slyet utanför, och harens huvud tittade fram.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 23-en-apas-hjarta-side-23
# chapter_title: Side 23
# book_page: 23 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"'Ah! Det behövs ingen fråga om hur du mår,' sa hon. 'Men du får ändå inte överanstränga dig, det vet du. Ska jag gå och hämta din middag?'

"'Om du hämtar den där åsnan till mig, ska jag slita den i två delar!' skrek lejonet vilt. Haren skrattade och nickade och gav sig iväg på sitt ärende.

"Den här gången var åsnan mycket längre bort än förut, och det tog längre tid att hitta henne. Till slut fick haren syn på fyra hovar i luften och sprang emot dem. Åsnan låg på en mjuk, sval bädd av mossa nära en bäck och rullade fram och tillbaka av nöje.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 24-en-apas-hjarta-side-24
# chapter_title: Side 24
# book_page: 24 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"'God morgon,' sa haren artigt. Åsnan reste sig sakta på benen och tittade för att se vem besökaren kunde vara.

"'Å, är det du?' utbrast hon. 'Kom och ta ett snack. Vilka nyheter har du?'

"'Jag får inte stanna,' svarade haren. 'Men jag lovade lejonet att be dig att hälsa på honom, eftersom han inte är tillräckligt frisk för att hälsa på dig.'

"'Nja, jag vet inte,' svarade åsnan dystert. 'Förra gången vi åkte dit, rev han mig väldigt illa, och jag var verkligen rädd.'

"'Han försökte bara kyssa dig,' sa haren. 'Och du bet honom, vilket förstås gjorde honom arg.'

"'Om jag bara vore säker på det,' tvekade åsnan.

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 25-en-apas-hjarta-side-25
# chapter_title: Side 25
# book_page: 25 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"'Oh, det kan du vara helt säker på,' skrattade haren. 'Jag har många bekanta bland lejon. Men låt oss skynda oss.' Och ganska motvilligt gav sig åsnan iväg.

"Lejonet såg dem komma och gömde sig bakom ett stort träd. När åsnan gick förbi, följd av haren, sprang han fram. Med ett slag med sin tass slog han ner den stackars dumma varelsen död framför sig.

"'Ta detta kött, flå det och grilla det,' sa han till haren. 'Men min aptit är inte vad den brukade vara. Den enda delen jag vill ha själv är hjärtat. Resten kan du antingen äta själv eller ge bort till dina vänner.'

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 26-en-apas-hjarta-side-26
# chapter_title: Side 26
# book_page: 26 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"'Tack,' svarade haren. Hon balanserade åsnan på sin rygg så gott hon kunde, och även om benen dinglade längs marken lyckades hon dra den till en öppen plats en bit bort. Där gjorde hon upp en eld och grillade den. Så snart den var klar tog haren ut hjärtat och hade precis ätit upp det när lejonet, som hade tröttnat på att vänta, kom fram.

"'Jag är hungrig,' sa han. 'Ge mig varelsens hjärta. Det är precis vad jag vill ha till middag.'

"'Men det finns inget hjärta,' svarade haren och tittade upp på lejonet med ett förbryllat ansikte.

"'Vilket nonsens!' sa lejonet. 'Som om inte varje djur hade ett hjärta. Vad menar du?'

"'Det här är en tvättares åsna,' svarade haren allvarligt.

"'Okej, och tänk om det är så?'

# book_id: global-age-version-af1c835eb00d420192dc75308bfc629c
# book_title: En apas hjärta
# chapter_id: 27-en-apas-hjarta-side-27
# chapter_title: Side 27
# book_page: 27 / 27
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"'Åh, fy!' utbrast haren. 'Du, ett lejon och en vuxen person, och ställer sådana frågor! Om åsnan hade haft ett hjärta, skulle hon då vara här nu? Första gången hon kom visste hon att du försökte döda henne, och hon sprang iväg. Ändå kom hon tillbaka en andra gång. Tja, om hon hade haft ett hjärta, skulle hon då ha kommit tillbaka en andra gång? Nu, skulle hon?'

"Och lejonet svarade långsamt: 'Nej, det skulle hon inte.'"

"Så du tror att jag är en tvättares åsna?" sa apan till hajen när berättelsen var slut. "Du har fel. Det är jag inte. Och nu när solen börjar sjunka i himlen är det dags för dig att börja din resa hemåt. Du kommer att få en skön, sval färd, och jag hoppas att du finner sultanen bättre till mods. Farväl!" Och apan försvann bland de gröna grenarna och var borta.